Rivers and roads
Wow. Vilket tag sen. Men... Ja, Jag skäms inte. För jag kände inte för att skriva helt enkelt. Det är bara en grej jag skäms över... Jag skäms för att ha lämnat de små trogna besökare jag underhåller. Gud vad underbara ni är. Sanslöst!
Men som sagt. Jag hamnar i perioder där jag bara använder mobilen, eller bara iPaden, eller bara datorn (därav dem perioderna jag börjar blogga) eller att jag bara lämnar all teknisk kommunikation vid sidan.
Jag vill inte komma med några"ursäkta" eller "kommer lägga ner". Vi bara säger så här; Jag bör blogga, för jag och ni mår bättre av det. Sedan om jag inte gör det så är det inte hela världen. Punkt slut. Eller nä, aldrig punkt slut, känns inte som något jag vill "punkta av". ;)
Jag kommer aldrig kunna sätta ett beskrivande ord på denna bloggen. Jag skriver, ibland skriver jag vad jag gör, när jag är ledsen, framtida mål, saker som hänt etc. Men nu för tiden brukar jag tänka på hur jag vill skriva ut lite mer... Djupare saker också, om vad jag tycker och tänker om saker. Samhället och sådana tråkiga, korrupta saker. Det är dock sällan jag är på humör för att jiddra om sådana frågor, men varför inte när jag har en öppen värld där jag kan skriva ut just sådana saker? Hehe
Oftast skriver jag ju otroligt oseriöst både grammatiskt och i tankar. Men äsch, det är ju sådan jag är; lite hyperaktiv. Och jag trivs med det. (Kanske inte alla gånger man tittar tillbaka på hur man skrivit dock, haha...)
Nu välkomnar jag er, till något jag inte själv vet om. Ett nytt år, nya hopp. Allt jag skriver här kan ses av vem som helst, vilket känns lite läskigt, t.ex. att mina klasskompisar (går i en killklass) skulle se mina känsliga inlägg där oftast visa känslor för dem är lite tabu. (Förlåt killar om ni läser detta, ni är inte känslokalla <3 <3 <3 )
Men som sagt. Jag hamnar i perioder där jag bara använder mobilen, eller bara iPaden, eller bara datorn (därav dem perioderna jag börjar blogga) eller att jag bara lämnar all teknisk kommunikation vid sidan.
Jag vill inte komma med några"ursäkta" eller "kommer lägga ner". Vi bara säger så här; Jag bör blogga, för jag och ni mår bättre av det. Sedan om jag inte gör det så är det inte hela världen. Punkt slut. Eller nä, aldrig punkt slut, känns inte som något jag vill "punkta av". ;)
Jag kommer aldrig kunna sätta ett beskrivande ord på denna bloggen. Jag skriver, ibland skriver jag vad jag gör, när jag är ledsen, framtida mål, saker som hänt etc. Men nu för tiden brukar jag tänka på hur jag vill skriva ut lite mer... Djupare saker också, om vad jag tycker och tänker om saker. Samhället och sådana tråkiga, korrupta saker. Det är dock sällan jag är på humör för att jiddra om sådana frågor, men varför inte när jag har en öppen värld där jag kan skriva ut just sådana saker? Hehe
Oftast skriver jag ju otroligt oseriöst både grammatiskt och i tankar. Men äsch, det är ju sådan jag är; lite hyperaktiv. Och jag trivs med det. (Kanske inte alla gånger man tittar tillbaka på hur man skrivit dock, haha...)
Nu välkomnar jag er, till något jag inte själv vet om. Ett nytt år, nya hopp. Allt jag skriver här kan ses av vem som helst, vilket känns lite läskigt, t.ex. att mina klasskompisar (går i en killklass) skulle se mina känsliga inlägg där oftast visa känslor för dem är lite tabu. (Förlåt killar om ni läser detta, ni är inte känslokalla <3 <3 <3 )
Det är väl ändå meningen med en blogg. Googlar mig är det detta du kommer finna. Men äsch. Jag skäms ju inte över mig själv.
Välkomna till min hysteriska blogg som saknar en tagg. Ja, det är gay med blogg. Men fan vad det är skönt att ha en.
x
Välkomna till min hysteriska blogg som saknar en tagg. Ja, det är gay med blogg. Men fan vad det är skönt att ha en.
x
